ALTERNATIVA UTSTÄLLNINGSRUM
STUDIO 44 GER INDIVIDUELLA YTOR ÅT KREATIVA KONSTNÄRER
Stockholm
2003-04-12
Text © Frida Arnqvist Uppsala Nya Tidning
Utställare: Peter Wiklund, Lotta Döbling,
Maria Saveland, Andrea Hvistendahl, Hanna Beling
På Studio 44 i Stockholm samsas
inte konstnärerna i ett övergripande
tema. här är det i stället de egna uttrycken
som kommer till tals i små separata utställningar.
På plats hittade Frida Arnqvist konst som engagerar.
I en utställning genomsyrad av det egna uttrycket
och den egna idén utan anpassning av tema övertygar
de fem konstnärer som vistas i Studio 44:s utställningsrum
just nu.
Med avgränsade ytor och egna verkförteckningar
känns det som att jag betraktar fem separatutställningar
inom gemensamma väggar. Den sammanhållande
länken är i stället en önskan att
driva ett utställningsrum på ett alternativt
sätt. Med stöd av Konstnärsnämnden
ansvarar nu under våren 28 konstnärer för
Studio 44 på Tjärhovsgatan 44 i Stockholm.
Utställningsperioderna är relativt korta och
ett fyr- eller femtal konstnärer samsas om ytan
varje gång.

Maria Saveland "Kärlekens zorba"

Hanna Beling |
I denna femte och näst sista
utställningsgång visas vitt skilda uttryck. Maria Saveland arbetar lågmält
med screentryck på olika material. Vackrast är
det dramatiska men ändock skira screentrycket på
plexiglas, verket "Vardagens zorba", där en man
och en kvinna nästintill får liv i mellanrum
mellan de olika glasen.
Uppsalakonstnären Hanna Beling är en av de intressantaste utställarna denna
omgång. Hennes vaxskulpturer rör till begreppen
och framkallar en rad blandade känslor. Hanna Beling
var för de minnesgoda Anna-Lisa Thompsonstipendiat
2001, vilket allt som ofta visar på ett i sin
linda spännande konstnärsskap. Så också
i Hanna Belings fall.
Dotter som modell
Här ställer hon ut skulpturer i vax,
i olika serier behandlar hon människor och djur.
Framför allt påverkar de skulpturer där
hennes dotter står modell, något som inte
bara är av godo, eftersom verken faktiskt är
läskiga. Det känns inte riktigt som att det
är ett barn jag har framför mig, vissa detaljer
påminner snarare om en förkrymt gammal kropp;
de sneda skulderbladen, den lite onaturliga svanken.
Dessutom har barnet inget hår eller markerade
ögon, vilket får det att kännas ruskigt
anonymt.
Samtidigt finns en närvaro och en fysisk medvetenhet
i dessa skulpturer som gör dem väldigt påtagliga.
Hanna Belings verk fungerar trots deras anonymitet som
självständiga porträtt med oerhörd
integritet och skärpa, de kryper liksom innanför
huden på ett drastiskt sätt, så pass
att det nästan blir arbetsamt att tänka på
att det är ett barn det handlar om. Associationerna
till tidlöshet och ett själsligt vakuum blir
starka framför barnskulpturerna.
Hanna Beling arbetar mycket noggrant med sina motiv.
Hon gör fotografiska studier av sina modeller,
fotografier som här tjänar som egna förtydligande
konstverk. Det är lätt att se ursprunget till
de stora skulpturerna.
Kommenterande objekt
Tänkvärda och i viss mån dramatiska
är också de objekt som Andrea Hvistendahl ställer ut, dock ser uttrycket helt annorlunda
ut. Konstnären kommenterar världssituationen
utifrån en rad objekt; mest imponerande, och då
inte bara i storlek, är det enorma bord som står
placerat i utställningen kallat "Runt bordet".
Med lätthet vandrar en kort människa in under
det, och inte förrän jag gått några
varv runt och inunder det ser jag den spegelkonstruktion
(en bevakningsspegel som används i affärer)
i taket.
På bordets ovansida ligger en rad tårtspadar
i silver. Korta människor ser dem inte, och det
känns ganska förödmjukande att tvingas
titta i spegeln i taket i stället. Det är
tydligt att saker pågår ovanför mitt
huvud utan att jag först förstod det. På
en rad olika sätt gestaltar Andrea Hvistendahl
termer som sanningar, omvärldsanalyser och normer.
Vad som är en sanning i en del av världen
blir helt ointressant någon annanstans.
Uppdelade sanningar
Det blir uppenbart när konstnären
manipulerar vår uppfattning om den sanna världsbilden.
Genom upp- och nedvända jordgloberoch en rad flaskor
presenterar hon också uppdelade sanningar - i
flaskorna är de enkelt och smidigt förpackade,
prissatta i euro.
Studio 44 bildar alltså ett intressant konstrum
mycket på grund av de separata uttrycken. Här
finns också begåvat suggestivt måleri
och en förvirrande upplevelse i videoverket "Resenären".
De fem konstnärerna delar lika på utrymmet,
en rundvandring i lokalerna ger en god totalupplevelse,
mycket tack vare de varierande konstarterna.
Frida Arnqvist
|