Märkliga människospår

Konstnär: Maria Hedlund
Plats: Galleri Flach, Stockholm

Konstnärer: Hanna Beling,
Andrea Hvistendahl, Maria Saveland, Lotta döbling, Peter Wiklund
Plats: Studio 44, Stockholm

Stockholm 2003-04-19
© Jessica Kempe • DN

Ur bildsviten "Loosing Ground" av Maria Hedlund. Hanna Belings skulpterade vildsvinsunge "Litet svin". Andrea Hvistendahl "Hidden truth"

Den orörda strömbrytaren, det oanvända spisvredet och handfatets nyskurade breddavlopp håller sig tysta och oberörda. Användning avslöjar tingens funktioner och får dem att tala.

Först med Maria Hedlunds nya utställning på Galleri Flach ser jag den fenomenalistiska dimensionen i hennes tidigare fotografier av hemmets till synes triviala detaljer. Mot ett jungfruligt bländvitt ställde hon användningens fläckar och smuts.

På Galleri Flach framträder fler vardagsting; pallen, golvbrädorna och blomkrukorna. Bokhyllans volymer vägrar dock att avslöja sitt innehåll och vänder trotsigt ryggarna inåt.

Inför Maria Hedlunds stora blanka bilder av fyra turkosblå stolar fotograferade rakt uppifrån upptäcker jag att stolsitsarna är bilder som visar spår av de människor som brukat dem. I stolsitsarnas fördjupningar framkallas skuggor som långsamt tar formen av gestalter. Något mystiskt blandar sig i. Bildsviten har givits namnet "Loosing Ground".
Betraktaren svävar, liksom stolen som tycks ha förlorat alla sina ben.

Men det är inte endast vardags-tingen som kommer till tals i samtidskonsten. Också barnet för sin talan. 1990-talets människo- och djurrättsrörelse gjorde tinget, barnet och djuret till subjekt också i konsten. Det är med det genomskinliga, paraffinblandade bivaxet som Hanna Beling får sina gestalter att först tyckas levande, sedan stillnade likt preparerade kroppar. Det stående eller sittande barnet som efter levande modell och fotografiska förlagor långsamt modellerats fram på en armering av järn och träbitar får slutligen illusoriskt kroppslika fingrar och tår. Under den bleka vaxhuden syns dock blodkärlen stela och blåaktiga. På Studio 44 kan man se barnet på samma gång upprättat, förevigat och avlägsnat i en tidlös sfär mellan det ofödda och födda, mellan liv och död, konsten och tinget. Annat med Hanna Belings skulpterade vildsvinsunge "Litet svin". Den är utan tvekan nyfödd. Med sina stora blå ögon av glas flyttar den in i en mänsklig värld. Kanske är det just dessa överskridande mellanområden som gör Hanna Belings skulpturala och fotografiska värld så märklig. I gränslanden skapar hon en förtätad verklighet som gör såväl gris som människa tydligare.

Andrea Hvistendahl utgör tillsammans med Hanna Beling, Lotta Döbling, Maria Saveland och Peter Wiklund ytterligare en av denna periods utställare på det konstnärsdrivna Studio 44. Under titlar som "Ur en annan synvinkel", "Historiens gång" och "Multiple Truths" strimlar Andrea Hvistendahl den västkoloniala världsbilden och visar undanstoppade sanningar på burk och flaska.
Hennes skärskådande förslag till en avkolonialiserad kartografi ansluter sig till andra samtida konstnärers förslag i ämnet, men med en egen vinkel. Andrea Hvistendahl skär jordgloben i tio remsor, lägger ut dem på rad med sydpolen där uppe och nordpolen där nere och med Stilla havet i mitten i sin fulla utsträckning. Bland hennes "Multiple Truths" är den ryska dockan i målad svart burka och med orden "Hidden Truth" graverade på halsens namnbricka alldeles oförglömlig.

Jessica Kempe