Landskap
Det råder en mängd förutfattade meningar och föreställningar kring landskapet och om de konstnärer som arbetar med detta tema. Alla har vi sett dom – ”de stora landskapsmålarna och fotograferna” – på museer och i konsthallar, akvarellister som visas på caféer och mindre gallerier längs kustbanden och turiststråken, vykorten i souvenirbutikerna, och alla dessa konstnärer vars alster hamnar på loppmarknader. Alla vill väl troligtvis, med varierande resultat, förmedla sina inryck av omvärlden. Kanske är det en strävan mot att visa sin blick på världen eller att åskådliggöra någon slags egen personlig värld? Är det kanske för att någon annan, förhoppningsvis, ska kunna känna igen sig – eller är det enbart avbildningar av omgivningen? Är bilden av landskapet i dag påverkad av konventioner, myter och romantiska vanföreställningar? Vi vill gå längre!
Det börjar med det vita hålet och den vita skärmen – identifikationspotentialen är oerhörd. Vi upplever i nuet ett totalt nytt globalt landskap, vi ser på skärmar, monitorer, vi ser krig och katastrofer, vi ser landskap i yttre rymden, på molekylär nivå, vi kan röra oss i digitala landskap, möjligheterna är närapå obegränsade. Vi översköljs i så gott som varje vaket ögonblick av så mycket information att vi aldrig kommer att kunna omfatta den. Vi ser det en människa aldrig någonsin tidigare kunnat föreställa sig, vi får se helvetet på jorden. Begreppet landskap har i dag fullständigt reviderats och den traditionella synen är följaktligen inaktuell. Hur förhåller vi oss, som individer och konstnärer, till landskapet i samtiden?
Landskapet är ändlöst och ständigt skiftande, inuti landskapet befinner sig otroliga mängder av artegna existenser, skalbaggar, blåvalar, grässtrån, träd etc. etc. Frågan är om vårt inre landskap är lika vidsträckt och befolkat eller om landskapet enbart befinner sig utanför oss. Alla, även skalbaggen och trädet, har sin egen reflektion över vad landskapet är. Kan det egentligen finnas en objektiv, generell bild av landskapet – om den finns vem representerar i sådana fall den? (Gud?) (Media?). Den generaliserade föreställningen om landskap är självständig, en bild som bara som existerar i relation till andra generella bilder. En ros är inte en ros annat än som språklig konstruktion, det som betraktas som normalt är också det en vanföreställning ur en annan synvinkel.
”Att andas landskapet, att känna dess pulsslag och att en vacker dag bli blind.” I relationen mellan ord, att befinna sig mellan bilderna, är det kanske där det verkliga landskapet finns. Vi är kanske rädda för att den enda möjligheten till att uppleva landskapet i dess fulla prakt är genom en marginaliserad tillvaro bortom förtrycket, i dagens samhälle då mängder av kluvna jag bara betraktar landskapet som en kuriös iscensättning för emotionella stunder. Kryp in i klockan möt schackpjäserna och diskutera nano robotar med dom. Att köpa en bild av landskapet eller at se sig själv i Hennes & Mauriz skyltfönster innebär båda delarna att man storögt och glupskt vill förtära sig själv likt planeten man är född på.
Med vänlig hälsning Målle, Micke & Andy.