Frågan om personligt bildspråk dyker upp förr eller senare hos de flesta som skapar på riktigt. Ofta efter några år. Du behärskar tekniken, du kan verktygen, men något gnager. Verken du gör skulle lika gärna kunnat vara någon annans. Det är i den där vanliga men frustrerande fasen som jakten på ett eget uttryck börjar.
Det är en jakt som aldrig riktigt blir färdig, och det är också dess skönhet. Ett personligt bildspråk växer fram genom åren och förändras tillsammans med dig. Men det finns konkreta sätt att påskynda processen och undvika de värsta återvändsgränderna. Den här texten handlar om hur.
Vad ett bildspråk egentligen är
Begreppet bildspråk används ofta slarvigt. Ibland menar man färgskala, ibland teknik, ibland motivkrets. Personligt bildspråk är egentligen alla de små återkommande valen som tillsammans gör att någon känner igen dig i ett verk utan att se ditt namn. Det kan vara hur du komponerar, vilket ljus du dras till, vilka ämnen som återkommer, hur du hanterar färg, vilken pennföring eller penseldrag som är ditt.
Det viktiga att förstå är att bildspråket inte är något du hittar på en gång. Det uppstår när du jobbar konsekvent över tid och gör val som bottnar i något du bryr dig om. En konstnär som kopierar andras stilar utvecklar inget eget språk, hur skickliga kopiorna än blir. En konstnär som följer sina egna återkommande intressen utvecklar det nästan oavsett om hen vill det eller inte.
Ett personligt bildspråk uppstår när en konstnär bejakar det privata, intima och säregna i sin egen personlighet och försöker hitta sätt att uttrycka det i bild. Det handlar mer om vem du är än om vilken teknik du behärskar.
Varför det är så svårt i början
Nybörjare tycker ofta att allt de gör ser ut som allt annat de sett. Det stämmer ganska ofta. Under de första åren är det naturligt att imitera de man beundrar. Det är så alla konstnärer börjar, från Picasso och framåt. Problemet är när imitationen blir en slutstation i stället för en startpunkt.
Det finns också en pressande tanke att stilen ska vara färdig och igenkännbar tidigt. Sociala medier förstärker den tanken, eftersom algoritmerna belönar tydliga, upprepade uttryck. Men konstnärliga språk brukar inte fungera på det sättet. De mognar genom motgångar, återvändsgränder och plötsliga insikter, inte genom att tvingas fram.
Så börjar du kartlägga vad som redan är ditt
Många tror att de behöver hitta på ett bildspråk från ingenting. I själva verket har du redan ett embryo till ett eget uttryck, även om du inte ser det själv. Det första steget är att bli mer medveten om vad som redan återkommer i ditt arbete.
Samla ihop ett 20-tal av dina egna verk från det senaste året och lägg dem bredvid varandra. Titta inte på enskilda verk, utan på helheten. Vilka färger återkommer? Vilka motiv? Vilken storlek är du mest bekväm i? Skriver du, ritar eller målar mest på morgonen eller kvällen? Arbetar du fort eller långsamt? Vad dras ditt öga till på andras konst?
Det är nästan alltid så att du hittar mönster du inte visste att du hade. De mönstren är råmaterialet till ditt bildspråk. De ska inte slipas bort, utan odlas.
Konsten att begränsa sig
En av de mest effektiva metoderna för att utveckla ett eget uttryck är att begränsa sina val. När allt är möjligt är det lätt att spreta. När du tar bort alternativ tvingas du fördjupa det du har.
Några begränsningar som brukar fungera bra:
Det låter kanske kvävande, men effekten är ofta den motsatta. Begränsningar frigör kreativitet genom att ta bort beslutströtthet. Du slipper ägna energi åt vad, och kan lägga den på hur.
Att arbeta i serier i stället för enskilda verk
En av de största skillnaderna mellan en konstnär som hittat sitt språk och en som letar är att den första jobbar i serier. Sex målningar som hör ihop säger mer om dig än sex verk som står för sig själva. Serien tvingar dig att återkomma till en fråga, vrida och vända på den och se vad som öppnar sig mellan verken.
Börja med att bestämma ett övergripande tema eller en fråga. Det kan vara så konkret som minnesplatser från barndomen eller så abstrakt som ljuset mellan två hus. Sätt en siffra, säg åtta verk, och jobba tills alla är klara. Det första verket blir nästan alltid det svagaste. Mot slutet av serien börjar du se saker du inte såg från början.
Ett år med två eller tre serier är mer värdefullt för din utveckling än femtio lösa verk under samma period.
Referenser, men rätt sorts referenser
Det är en myt att man bör undvika andras konst för att inte bli påverkad. Alla konstnärer är påverkade, och de som låtsas annat är mest påverkade. Frågan är vilka referenser du väljer.
Gå bortom dina självklara influenser. Om du målar landskap, titta på porträttkonstnärer. Om du jobbar abstrakt, studera gamla ikoner eller medeltidsmusik. Om du fotograferar, läs poesi. De oväntade kopplingarna är ofta där det egna uttrycket börjar forma sig. Hjärnan gillar överraskningar, och de bästa idéerna kommer sällan från mer av samma.
Ett konkret tips är att bygga en inspirationsmapp eller en anslagstavla som du uppdaterar löpande. Inte för att kopiera, utan för att du ska kunna se tillbaka och upptäcka mönster i vad du dras till. Pinterest fungerar, men ännu bättre är en fysisk pärm med utklipp, vykort, fotografier och anteckningar. Det taktila gör att du minns bilderna på ett annat sätt.
När du fastnar: skifta sammanhang
Om du känner att du står stilla är det sällan tekniken som är problemet. Oftast är det att du sitter med samma frågor i samma rum med samma musik. Tvinga fram en förändring. Måla på annat papper, byt rum, arbeta stående i stället för sittande, måla till ny musik, visa verken för någon du inte brukar visa för.
Många konstnärer vittnar om att de stora sprången i deras bildspråk kom i samband med flyttar, resor, separationer eller nya förhållanden. Det är inte en slump. Nya intryck bryter upp inarbetade vanor. Du kan inte vänta på att livet ska ställa om åt dig, men du kan skapa mindre versioner av samma effekt medvetet.
Kritiken du behöver och den du inte behöver
Respons är viktig, men all respons är inte lika värdefull. Familj och vänner tenderar att vara för snälla. Anonyma kommentarer på nätet tenderar att vara för hårda och oinformerade. Det du behöver är en eller två personer som själva är insatta, som ser vart du är på väg och som vågar säga när något inte fungerar.
En grupp kollegor eller en mentor är ofta avgörande för utvecklingen av ett personligt bildspråk. Konstskolor och högskolor som Konstfack bygger stora delar av sin pedagogik kring just den här typen av samtal. Även om du inte pluggar kan du bygga ditt eget informella nätverk, till exempel genom en studiecirkel eller en återkommande ateljévisning med två eller tre andra konstnärer.
Tålamod är underskattat
Det finns ingen genväg. De flesta konstnärer som i dag har tydliga, igenkännbara bildspråk har jobbat i tio till tjugo år med samma frågor. Skillnaden mellan den som ger upp efter tre år och den som fortsätter är sällan talangen. Den är uthålligheten.
Det betyder inte att du ska jobba dig själv till utmattning. Tvärtom. Ett hållbart konstnärskap har pauser, perioder av påfyllning, sidospår som inte leder någonstans. Allt är en del av processen. Ditt bildspråk kommer att växa fram i den takt det ska, inte i den takt du önskar.
Vanliga frågor
Kan ett bildspråk förändras över tid?
Ja, och det brukar det göra. De flesta konstnärskap har tydliga faser där uttrycket skiftar. Ett förändrat bildspråk är inte ett misslyckande, det är ett tecken på att du fortsätter utvecklas.
Måste man vara unik för att ha ett bildspråk?
Nej. Få uttryck är helt originella. Det handlar mer om att du själv står bakom valen och att de bottnar i något äkta. Då blir resultatet personligt även om delar av det påminner om andra.
Hur lång tid tar det att utveckla ett eget bildspråk?
Det varierar enormt. För någon syns det tydligt efter ett par år, för andra tar det ett decennium. Hur lång tid det tar är mindre viktigt än att du fortsätter arbeta med medvetna val.
Är det farligt att bli för inspirerad av en annan konstnär?
Bara om du slutar fråga dig själv vad du vill. Att studera en annan konstnär i detalj är ofta värdefullt. Problemet uppstår när inspirationen blir en ursäkt för att inte ta egna beslut.
Behöver jag gå en konstskola för att hitta mitt bildspråk?
Nej. Konstskola kan ge struktur och bra samtal, men många starka konstnärskap har vuxit fram utanför institutioner. Det viktiga är tid, tålamod och rätt typ av respons, som går att få på flera sätt.