MICHAEL ELLBURG
STEFAN FORS
PETER WIKLUND
JANNA HOLMSTEDT & PO HAGSTRÖM
Studio44 visar installationer och måleri i galleriets fyra rum — verk av fyra konstnärer. Det handlar om en oemotståndlig dragning till vapen, slumpens pålitlighet i informationsöverföringen, drömmens och minnets outgrundliga logik och om att bli tilltalad av en fisk.
Vernissage lördagen den 8 oktober, välkommen!
UTSTÄLLNINGARNA PÅGÅR
8 till 23 oktober 2005
MICHAEL ELLBURG
del av installation 2005
Vad är information? Information är samhällets livsnerv. Att ta emot information och reagera för den är varje människas väsentliga uppgift, det må vara enkelt eller aldrig så komplicerat. För att kunna förstå och begagna samhället måste man tydligen sätta sig in i vad information egentligen är. Detta är betydligt svårare än det låter. Information och överföring av information är ett besvärligt kapitel, vars huvuddrag vi först nu börjar vinna en smula
Hur skiljer man ut ett meddelande ur information. Vad finns det för störningar i informationsöverföringen. Det finns faktiskt ingen absolut pålitlig metod när det gäller att överbringa ett meddelande. Det finns ingenting här som är säkert och visst utom slumpen.
STEFAN FORSS
polaroidfotografi 2005
Vad var det som hände den där sommaren som gjorde att jag började tänka på vapen? Ju farligare desto bättre. Det började ganska oskyldigt med morakniven och vedyxan, men fortsatte raskt till motorsågen och vidare till tanken på skjutvapen och sprängladdningar. I början låg de olika vapnen passivt vid sängkanten, som en känsla av trygghet och försvar. Tanken på attack kom långt senare.
JANNA HOLMSTEDT & PO HAGSTRÖM
”Don’t get emotional with the food”
Papperspåse eller plastpåse? Men det regnar så plast är kanske bättre. 1000 dog i Indien i somras i en översvämning – myndigheterna säger att det var plastpåsarnas fel.
Jag lägger upp torsksubstitutet och papperskassen på rullbandet. Substitutet är varken levande eller dött, det är fyrkantig. Det finns en fisk i Korea som på ett hotfullt sätt blir alltmer lik en människa för varje år som går. Utanför butiken väntar de kopplade hundarna på sina ägare, jag tar med mig en av dem hem.
PETER WIKLUND
“Grönt hus” 2005 olja på duk
“trappa”, olja på duk
I Peter Wiklunds senaste serie målningar har arkitektoniska element frilagts ur sitt sammanhang på ett sätt som liknar drömmens, eller kanske minnets, outgrundliga logik. Vardagens trappor, pelare, och tegelstensläggningar antar på så vis en närmast storslagen skepnad. Likaså tycks färgerna filtrerats genom ett till hälften omedvetet tillstånd – samtliga snäppet nedtonade till svårbestämda kulörer. Peter Wiklunds målningar – där en promenad mellan pelare ges en större innebörd och ett grönt litet skjul svävar viktlöst – placerar sig i mötet mellan den oroliga drömmen och den absurda humorn.